... var det dags för igen i dag. Ett totalt väderomslag - från gårdagens styva kuling och ösregn, till blå himmel och kanonväder!

Det här med kovallning är inte lätt......

Hunden ska trycka på djuren, men inte för mycket, inte för lite, lagom fart....

Kunna stanna på kommando, men inte komma tillbaka till föraren, stå kvar bakom djuren och fortsätta driva på kommando. Driva djuren utåt hagen eller fösa dem mot föraren. "Fånga in" obstinata kossor som vill gå sin egen väg och snabbt föra dem tillbaka till flocken - och samtidigt hålla koll på flocken och fösa/driva dem i rätt riktning.

Lära sig kommandoorden "hämta", "höger", "vänster", "stanna", "framåt" plus en del andra som hund och förare så småningom "jobbar ihop" tillsammans. Inte gå på för hårt, inte nafsa korna i hasorna annat än då det är absolut nödvändigt, inte "förfalla" till att jaga enstaka djur......

Våra götar är verkligen  i absolut början av all denna inlärning. Men nu kan vi se små, små bitar falla på plats...

Med Skrållan har vi testat olika sätt - 1.Örjan går bakom djuren med Skrållan i lina, jag är framför djuren. 2. Skrållan får jobba helt fritt utan koppel. 3. Jag går med Skrållan i lina bakom djuren.

S. gillar inte att gå i lina med Örjan bakom, hon vill hela tiden fram till mig. Korta stunder kan hon driva djuren, men så kommer hon på att "en främmande karl" (som faktiskt är hur snäll som helst) går där bakom och försöker styra henne. 

Får hon jobba helt lös går det gärna för fort, hon driver bra ett tag, men så går djuren lite fortare och Skrållan drar på och så blir det alldeles för snabbt tempo...

Allra bäst går det när jag har Skrållan i lina och går bakom djuren - S. driver fram dem i exakt lagom tempo, lyssnar på mig, kan sakta ner farten om det går lite för fort och fortsätter sedan att driva. Som Örjan sa "kan vi bara få henne att göra det här när du är framför djuren och hon bakom, då blir det riktigt bra!!".

Voj, voj, det är långt tills dess......

Alla vovvarna hade i alla fall en riktigt kul dag med kossorna och de försökte verkligen att förstå sina konstiga människor, som inte kunde bestämma sig för om de skulle fara efter korna eller stanna.....

Fröken Sally som är gårdens aldeles egna vallhund (en av mina gulle-valpar från förra sommaren) börjar bli riktigt duktig, men är fortfarande för het och måste coola ner sig (trots att hon tagit in ca 80 mjölkkor 2ggr/dag hela sommaren). Börjar dock kunna "vänster" och "höger" och helt klart "hämta".

Ätit vansinnigt god Sukiyaki hos goda vänner i kväll  och vi har gemensamt glatt oss åt (och röstat på ) att Team Bagge blir kvar i Körslaget en vecka till (MINST!!!) 

Då kör vi matte!

Rätt avstånd Skrållan - håll kvar det.....

Vääänta Skrållan, vänta!!!

Sally jobbar hårt på att få ut kossorna från det hörn där dom trängt in sig

Du har varit jätteduktig Sally!!!!   Nu kan du pusta ut och ta det lugnt en stund.

...45 liter blev det - i 5-liters bag-in-boxar.

Jag och kompisen Ulla åkte till Äppelfabriken på förmiddagen, i ösregn och blåst.

En hel del folk där som vanligt, men det tog ändå inte lång stund innan jag fick väga in mina Mio-äpplen, som hållit sig fräscha och fina efter plockningen för ca en vecka sedan (15 pall fick jag slänga, när jag gick igenom korgarna i morse - inte mycket att bråka om).

När mina äpplen rutschat nerför banan och började sin vandring genom den sinnrikt konstruerade mustningsapparaturen, drog Ulla och jag tillbaka till gårdsbutiken och cafét som ligger alldeles före musteriet. Underbart att komma in i värmen på cafét , vi hann bli genomfrusna på den stund vi stod ute. Killen som vägde in pallen frös ordentligt, försvann in och hämtade handskar...

Oj, så mycket smaskens det fanns att välja på ! Vi tog varsin Briemacka - SÅ GOD!!! Kaffet får man i en liten "enpersonsbryggare" och får s a s brygga det själv och sedan hälla i koppen. Något nytt för oss båda och väldigt trevligt.

Vi tittade också in i växthuset, där finns bord och stolar, där man kan inta sitt fika vid tjänlig väderlek - men vi valde raskt bort det alternativet i dag. 

Och titta, vad som bl a finns i växthuset! Attans att jag inte hade min Nikon med mig....

Jaha, så var det lilla höstbestyret avklarat   

I går eftermiddag klippte jag ner och grävde  upp alla Flox-blomster ur en rabatt (där växer bara Flox, många Flox ). De har stått i något som mest går att likna vid cement......

Säkert inte bytt jord på de senaste 10 åren.....

Nu pillade jag bort det mesta av cementen runt rötterna, grävde upp rabatten lite till och hällde på plantjord. Ner med alla Floxen igen och på med mera plantjord och så vattnade jag. Kanske rätt sätt att göra det på, kanske inte...vi får se....

Antingen gillar Floxen det eller också dör dom av chocken över att stå i så mycket "mat"   Det visar sig.

Skulle ha gått två viltspår i eftermiddag. Den instruktör jag gick kurs för, för ett par år sedan skulle lägga två anlagsspår, gå med och kolla om hon tycker att jag kan gå upp "på riktigt" med Hippie och Bitte. 

Har dock flyttat fram det till nästa vecka. Inte mycket blod kvar i dom spåren i eftermiddag (om dom hade lagts) och dessutom blåser det som attan. Känns som om jag vill ha lite bättre förhållanden för flickorna, om de nu ska "förbedömas" s a s. 

Innan jag åkte till musteriet gick jag en vända på fältet med vännerna. Rätt som det var vrålade Hippie till och for iväg  - götarna tittade förvånat "vad tog det åt henne "? Jag visslade i pipan och Hippie vände direkt och kom tillbaka, fick beröm och så gick vi vidare. Jag antog att det var råbocken hon jagat iväg, hon blir väldigt upprörd när han spatserar precis utanför staketet och jag kan ge mig den på att han lipar åt henne också.

Hon springer aldrig mer än ca 10-15 meter och kommer alltid så fort jag visslar, det är bara "stick iväg" det handlar om.

När vi kommit en bit till på väg runt fältet, ser jag plötsligt ett litet rävnylle kika fram ca 20 m framför oss på den smala stigen. Ingen av vännerna fick sniff på räven, jag kopplade dem i lugn och ro och så gick vi vidare. När vi passerade det ställe som räven slunkit över, blev det ju en del nosande och analyserande - "nej tjejer, nu går vi på, såså, inte bry sig"...

Efter ca 50m tog jag av kopplena och så gick vi tillbaka en annan stig, över samma fält. Lite extra nos här och där, men matte höll stenkoll - "NEJ! Vi går på stigen, ingen annanstans"! "åkej då tråkkärring"....

Jag insåg att räven förpassat sig en bra bit bort och vännerna ska känna att "frihet under ansvar" är vad som gäller. Man gör inga utvikningar om inte matte säger att man får, då säger jag "varsågod" och då får man springa lite mer som man vill. Går vi i skogen och jag inte har fri sikt, då får man snällt hålla sig precis runt morsan.

Kommer det folk gående eller springande så får alla fyra sätta sig bredvid mig och vänta tills folket passerat, då får man en karamell och så får man fnatta iväg igen. Kommer det folk med hund, då blir det koppel och sitta vid sidan tills de passerat - om det inte är hundpolare.

Det här fungerar faktiskt bra - och det är rätt skönt, trist att gå med fyra hundar i koppel hela tiden. Men jag kan inte gå och fippla med mobilen på promenader - nix, då skulle vännerna direkt märka att jag inte var "med"! Promenad är promenad och då håller man kollen.

Härmdagen "bar dom sig åt" på klubben minsann! Jag brukar släppa ut en och en ur buren (där götarna sitter), i koppel. Den här gången for f-n i dom och alla tre for ut på parkeringen och gapade som bara götar kan göra - inte åt andra hundar utan åt varandra "JAAAA, vi ska göra roliga saker"!! Och DÅ blev deras matte VÄLDIGT ARG, såg till att alla tre for in i buren igen som blixtar, så ut med en och en och gunåde den som inte väntade - men de gjorde dom    Jaja, det kräver sin matte, att ha tre explosiva götar och en collie som kan explodera någon enstaka gång, men inte lika häftigt som småfolket.

... har varit hos doktorn i dag igen - mattes lilla gullhöna.

Hon har varit så tungandad, lite "pip i luftrören" . På promenad har vi inte hunnit långt innan hon låter som en extremavlad mops. Absolut inte likt Stina.

Jag har svårt att tro att hennes kondition - som är väldigt god - plötsligt bara skulle försvinna totalt.

Alltså blev det nytt besök hos vet.en i dag. Samma trevliga vet. som sist.

Stina står ju numera  på Rimadyl för sin arthros i ena frambenet 1/2t x 2 och 1/4 cortisontablett varannan dag som lite magskydd.

Vet.en tyckte att vi kunde ta bort cortisonet eftersom hon nu får Andapsin, för den (rätt milda) slängen av magkatarr hon hade.

Men si! Det var nog så att cortisonet var bra för annat än magen!

Vid dagens grundliga rtg av lungorna visade det sig att hon har lite förtätningar (vilket delvis är åldersrelaterat) och var dessutom lite röd i halsen. Så en bronkit låter väl inte helt otroligt. Den har antagligen hållits i shack av cortisonet och stack upp sitt väsande huvud så fort det sattes ut.

Så - tillbaka med 1/4 t varannan dag (vilket ju är en extremt låg dos, men tydligen gör den verkan) och så antibiotika i 8 dagar.

Andapsinet hjälper magen (som verkar helt ok nu, aptiten är som vanligt) och jag tänker bara ge henne en pyttedos Rimadyl så länge hon äter antibiotikan.

Lilla Stina - låter som om hon ska käka ett helt apotek.......

Men hon ska precis all hjäp hon behöver!

G´natt!

...har ni läst den raden på er dator månntro????

Jag gör det - OFTA - OCH LÄNGE! I flera år har jag med jämna mellanrum kollat med det företag jag har mina telefoni- och bredbandsabonnemang hos - ett stort företag, börjar på T. Vad jag vill veta är när 4G-utbyggnaden blir klar på Ekerö och/eller om det finns något annat sätt att snabba på bredbandstrafiken här. Självklart finns det inte det, det begriper jag också, men i ren frustration så frågar man.

Även de unga personer som svara på sagda företag går med på att antalet sålda abonnemang är betydligt fler än vad det finns kapacitet för. "Vi har problem med det" - tacka f-n för det - vi kunder har också problem med det   

Jag vet att jag kan gå in på företagets hemsida och få uppgift om hur utbyggnaden av 4G-nätet fortskrider på min ort. 

Gjorde så i dag, sökte på län, kommun och min egen gata - och döm om min totala häpenhet och förmodligen kraftiga blodtryckshöjning, när jag läser "ingen aktuell utbyggnad inom valt område"  vad i h-ete menas?????

Det tog mig 22 minuter att få upp bredbandet, komma in på hemsidan och vänta mig fram till aktuell nformation

- ringde upp företaget.....vilket gick betydligt snabbare (telefonin prioriteras ju gubevars)

En av dessa unga män svarade (ibland, men inte ofta, är det även unga damer), vänlig och förekommande - den stackarn´har nog fått ta emot ett och annat. 

Jag skrek inte, var inte ovettig, men rätt sammanbiten om vi säger så. Ung man kunde inte ge så mycket svar, tittade själv och fick samma upplysning som jag - lät lite konfunderad, sa att detta var något som driftssidan skulle och kunde svara på. Vad han kunde se var att en basstation skulle vara färdig i augusti-september, i Träkvista.

Jag talade om att jag bor ett par hundra meter från Träkvista och att den stationen rimligen borde täcka mig också. "Njaaa, det beror ju på hur den är riktad". 

Jag hävdade att det inte kan vara möjligt att den inte täcker även Närlunda. Han kollade mitt postnummer och si, det fanns inte med i utbyggnadsplanerna...

Jag frågade då (i min enfald) om jag kanske kunde prata med driftssidan själv, men dit fanns bara internnummer.

(Tror inte att de är så intresserade av att få ETT GÄNG irriterade kunder i örat hela tiden). Den unge mannen ringde själv upp driften och återkom med beskedet att - enligt "experterna" skulle även vi stackare som verkar bo långt ute i ödemarken - d v s ca 200 meter från basstationen, omfattas av densamma.

Jag tackade honom och sa även att jag mycket väl vet att inget är hans fel, men att man blir tämligen irriterad och frustrerad av denna ständiga väntan, att hänga fast, få starta om, vänta, hänga fast....

Förstod han mycket väl - han har säkert hört det hundra gånger tidigare.

Återstår nu att se om "augusti-september" stämmer - augusti är passerad, i dag är det 6 september...

Den här elaka kärringen kommer att hålla onda ögat på företagets hemsida   var så säker!

För i stort sett varje radbyte i denna etterdrypande skrivelse, har jag fått vänta, men kände ändå att det var bättre att skriva av sig, än att topplocket gick   .

...och man har bivit nerblött (vilket tar en stund), grundligt champonerad (bläh) och så sköljd - i evigheters evighet.....

Men jag måste ju (motvilligt...) erkänna att resultatet blir rätt snyggt   

Och "människan" njuter av att titta på den fluffiga collien - och även av att titta på en av hortensiorna - som idogt håller fast vid att det fortfarande är sommar    

Bloggandet har gått på sparlåga ett tag. Kan inte riktigt bestämma mig för  om jag ska fortsätta - har hållit på i fem (5) år....

Ett flertal gånger har jag skickat en fråga till Bloggplatsens support - med undran om de kan svara på om och i så fall var, man kan få sin blogg utskriven - icke en stavelse till svar har kommit! Om det inte går, svara då att det inte går....

Det går från en del andra bloggsajter - har kollat - och de svarar att från den här sajten går det inte ( i varje fall inte via dem). Det vore rätt roligt att kunna få sin blogg som en dagbok, att bläddra i och läsa. De som har gjort det via andra bloggsajter talar hänfört om  trevligt det är - och hur trevligt det kan bli t ex för barnbarnen...

Lite besviken blir man över att inte få något svar.......

Ska man nu flytta sin blogg till en annan sajt? Glömma tanken på att få den utskriven - vilket alltså bevisligen går - och bara fortsätta - eller helt enkelt sluta blogga och bara använda sig av Facebook, som är snabbt och användarvänligt - men förmodligen inte heller går att få på pränt :D

Ack ja - vilket lyxproblem :D

Nu till rubriken - KANONBRUDAR!

Ny rallylydnadstävling i dag - här började det regna i går natt - REGNA!!!! och fortsatte utan en sekunds uppehåll 

under gårdagen, natten till i dag och skvalade glatt på under dagen. MEN! vid 14. 30-tiden i dag upphörde regnet, precis lagom till fortsättningsklass-tävlandet på Mälarö BK. Nybörjarklassens tävlande fick kämpa i regnet på förmiddagen...

Jag åkte ut med funderingen "samma vidriga väder i dag - det här kommer INTE att gå bra....mutter, mutter...."

Skrållan gjorde ju sin debut i fortsättningsklassen och vi har inte hnnit träna mer än två gånger sedan i söndags.

S. hade nummer 11 - gick så fint, så fint - matte var euforisk! Appselut att vi har klarat 70 points! Bitte hade nummer 21 (av 22 tävlande). B. gick som en liten ängel - uppmärksam, glad, total kontakt!!!

Kan inte vara under 70 points här heller.

Och si! liten Skrållan kom på 7:e plats med 90 poäng och hennes morsa Bitte seglade in på 2:a plats med 96 poäng! 

Tack mattes kanonbrudar - så stolt jag är över er!

Nu får vi väl planera in ett par tävlingar till i höst  - sedan ska vintern ägnas åt att träna in avancerad klass (inte att leka med...)   

...hade jag glädjen att bjuda på lunch i dag, på Växthusstritan.

Barbro Börjesson har jag haft som lärare ett antal gånger, både på Hundskolan och Tullinge flygflottilj - alltid lika lärorikt och pedagogiskt. Efter alla år med schäfer har B. gått ner ett par hundstorlekar och är nu matte till en västgötaspets - Höckgårdens Dixi.

Nu har jag äntligen chansen att få förmedla lite kunskap till Barbro - nämligen i rallylydnad, även Barbros dotter Karin var nyfiken på denna del av hunderiet. 

Vi kunde sitta ute och äta lunch - utan regn, det kom ett par droppar, men verkade mest vara för att retas....

Alla hundarna minglade runt och umgicks utan problem.

Här vankas det kex!

Hippie, Stina, Bitte, Soya, Skrållan och Dixi

Så åkte vi till klubben och torsdagens rallylydnadsträning

Barbro och Dixi testade en nybörjarbana

Är du redo Dixi? Då kör vi!

Bra! Rätt så!

Och så - spring!! i mål!

 Karin och Soya testade också. Kelpiedamen Soya är både bruks- och lydnadschampion och de här två skulle klara av både nybörjar- och fortsättningsklasserna i ett nafs! Hur snyggt som helst!

Spiral..

ligg....

...och gå runt

Birgitta och grabbarna Feldt kom också och umgicks - släktfoto!

Valle (14 år  och pappa till Bitte och Ruben), Alex (Skrållans brorsa) och Ruben , Skrållan, Stina (mor till Ruben och Bitte) och Bitte ( som alltså är morsa till Alex och Skrållan)  -  alla har allting fullständigt klart för sig eller hur...  

Men hallå! Det var ju sju götar??? Jovisst, här är den sjunde, på högerkanten - fröken Dixi

Så utbröt gemensamt fika med glass och kakor (inte bara rallylydnadstränande var på klubben)

På söndag åker dock ett helt knippe från MBK och tävlar rallylydnad på SSBK - nu har vi flera ekipage som tävlar avancerad klass - duktiga ni är!!!!  

Själv har jag ett resultat kvar för Skrållan i nybörjarklass och hoppas även på godkänt i fortsättningsklass för Bitte - vi får se.......ingen brådska......

I morgon ska Barbro med Dixi och jag med Hippie gå viltspår - INGET REGN TACK!!!!!   

Förmodligen mest av intresse för just -  familjen   

Men mandrom kan bara inte låta bli att lägga ut bilder på familjen Hammarström i Kungsbergas nybygge - hur spännande och roligt som helst. För två veckor sedan var här bara ett litet, litet hus, och i det huset bodde en liten. liten gumma.....nej förlåt, det var fel   , men där bor en liten, liten katt i alla fall - fast liten och liten......

Efter att grunden gjorts klar och gjutits, kom hela huset farande. På två dagar har det satts ihop och fått tak på sig - fantastiskt!   På måndag startar den inre byggnationen och v49 ska allt vara klart, innerväggar, ekparkett, badrum, el, vatten......

Köket förbereds för, men det köper Janne och Pernilla själva. De har köket kvar i den gamla delen (så länge det behövs)

Halleluja - tänk att familjen H. som består av 5 personer, nu ska slippa bo i en skokartong   

Eli satt inne och lekte och Lisa var och repeterade pjäsen, som den teatergrupp hon är med i, ska framföra i Erskine-salen på fredag kväll. Varje år sedan Lisa gick i småskolan, har gruppen spelat upp någonting. De första åren skrev de ihop storyn själva - man hajade väl kanske inte alltid vad det hela gick ut på, men ungarna hade kul, tog det på största allvar och vi som tittade på hade också jätteroligt! allteftersom åren har gått har ungdomarna utvecklats, börjat agera, lärt sig att vända sig mot publiken, och nu är man verkligen imponerad över hur duktiga de är - och att de fortfarande håller på!