...lårkaka...

är med största sannolikhet det Bitte ådragit sig.

En väldigt trevlig och noggrann veterinär undersökte henne, höll säkert på i 20 minuter. Testade allt, leder, tår,tassar,rygg,länd...

Enda reaktionen kom när hon tryckte på insidan av höger lår i ljumsken, då blev det slick om nosen och försiktiga blickar bakåt "du tanten, det där gör faktiskt lite ont,aaajj.."

Vet. Helena hämtade också en sjukgymnast, som även hon gick igenom Bitte ordentligt, kom till samma slutsats - muskelsträckning/bristning med kanske en liten blödning.

20 dagar till med Rimadyl och.......drumroll.....fyra veckor i koppel

Voj, voj - att  hålla Bitte lugn är ungefär som att försöka hejda Niagarafallet med bara händerna....

Nåja, så får det bli - hellre det sura äpplet än att hon gång på gång ska "slå upp" bristningen genom att flänga runt med polarna, göra rusher och bara tokspringa.

Nu får di andra två gå ut på tomten ihop, Bitte får gå ut alldeles för sig själv - då blir det intget flängande. Promenader var inget problem, hon får gärna gå långa promenader - med betoning på gå!

Tid för återbesök om fyra veckor, vet. Helena vill då känna på Bitte igen och vid allra minsta tecken på försämring (vilket jag inte sett något av hittills) så får det bli direktbesök och en röntgen, för att se att det inte är något annat inblandat men i dagsläget finns inga indikationer på det. Vet.tyckte också att det var mycket bra att Bitte är höftledsröntgad, "även om detta inte är en ras behäftad med särskilda problem, är det alltid bra att ha status på sin hunds höfter" - precis vad jag tycker!

Jag har nu tänkt ut vilka promenader vi kan gå, där det är lugnt och upptrampat och där vi kan gå långt.

Man vill ju inte att varken Bitte eller de andra två ska tappa alla muskler de har   Matte mår också bra av att gå lite längre sträckor - nu när det inte gives så många andra hundaktiviteter.

Det här ska nog gå bra  

I kväll är det medlemsmöte på MBK, med glögg, bulls och pepparkakor. Jag har en liten extra "grej" i beredskap, ska bli kul att se hur den tas emot...

 

Britt-Marie, Totti o Lydia

15 december 2010 02:24

Uja, hoppas Bitte snart blir bra. Inte kul att hållas kort i koppel när det finns en massa härlig snö att rusa runt i.
Inte blir det det nån vidare sökträning för oss, för mycket snö och för kallt. Men när vädret tillåter vore det kul med en samträning.

http://www.tottskrutten.bloggagratis.se

Britta Hammarström

15 december 2010 10:18

Det ska nog bli bra, bara vi biter ihop, både Bitte och jag och håller oss lugna.

Vi kan väl höras av när helgerna är över, sisådär i mitten på januari och se hur planeringen ser ut framåt.

 

Irene

15 december 2010 13:18

Koppelpromenader är verkligen inte livet när man är en liten vätte! Men ibland så får man bita i det sura äpplet och traska fint. Hoppas hon snabbt blir bättre så det kan bli fullt ös igen!

http://vastgotaspetsochtradgard.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var det glad familjeträff på Skytteholms golfbana - västgötaspetsfamiljeträff! 8 götar och en collie flängde runt och hade kul. Mina tre - Stina,Bitte, Skrållan och Hippie förståss- och så matte Birgitta och grabbarna Feldt-von Otter, Valle (...

.....efter mycket funderande har min lilla hjärna kommit fram till detta:   Jag har bloggat sedan 2007, snart 6 år. Jag tänker inte ta bort bloggen - förutsatt att inte själva sajten tänker lägga av. Har haft lite tankar på att flytta den till ...

.....bara lite "snapshots" från dagens eftermiddagspromenad i Myra. Lite gråmulet, men ändå en vacker och framför allt fridfull prommis.   Ormbunkar är vackra även när di är vissna.         Collie...      Bitvis ganska brant ......

I dag åt vi lunch hos Ida med matte, i Järfälla. (Ida = dotter till Bitte och mamma till "mina" valpar från förra sommaren). Idas matte Britta Asp har stor del i den kullen, hon "lånade ut" Ida och ställde upp alldeles otroligt fint under hela tiden,...

...att fullkomligt bombardera oss med sin fantastiska färgprakt - liksom för att mildra det bistra och ofrånkomliga faktum vi står inför  - nämligen  att nu är " de långa kalsongernas natt " väldigt nära...   Mina dahlior går nu på 10:e året. Blo...