Hippie har fått ett nytt namn - "Kånken " :0)

Beslöt att hoppa över sökträningen i dag - lite synd eftersom vädret åter genomgick en total transformering - på några timmar - från +3 och ösregn till -2, allra som lättaste lager av pudersnö och blå himmel.

Varför överhoppat sök? Jo, i ett par dagar, speciellt på morgnarna har jag lyssnat till Stinas mage, sitter jag i köket och hon är i vardagsrummet, så hörs hennes tarmar "loud and clear" - dom skriiiker. Inget vomerande, ingen lös mage. Dock var matlusten minimal i morse och när någon västgöte i det här huset står och petar med näbben i käket - då har matte i princip ytterkläderna på och är på väg till veterinären. De gånger någon av våra götar varit dåliga i magen, kan nästan räknas på ena handens tumme :0)

Frukosten gick ner, men trögt. Ostbiten senare var blahablaha, släpptes på golvet...

Men humöret är det inget fel på. Stumpen upp och glatt visslande på promenaden, men Stina åt varken nypon eller hagtornsbär.....hhmmm....

Konsulterade min "guru", Stinas uppfödare, som är vet.ass sedan sisådär en 35 år tillbaka. Frågade om jag skulle köpa Stomax. Har läst på och sett att det är tjänligt för olika typer av tarmrubbningar, naturbaserat och icke receptbelagt.

Eva tyckte att det kan i alla fall inte skada henne, värt att pröva och så kommer jag att ge skonkost några dagar, d v s mjukkokt ris och lite mosade kalvfrikadeller (barnmat), så att tarmarna inte behöver jobba ihjäl sig.

Nu skall ni få höra :0) - är man tokig eller.....

Vanligen brukar man ge mjukkokt ris och fisk, men mandrom tycker att fisken luktar så illa, så hon köper barnmatsburkar med kalvfrikadeller i stället. Med dagens fiskpris är det absolut inte dyrare - men visst är jag knäpp! Det går utmärkt bra att koka fisk i andra sammanhang - förklara det den som kan :0)

Stinas matte tyckte alltså inte att hon skulle ligga i en kall bil, visserligen med täcke på, men i alla fall. Jomenvisst  är jag vådligt sjåpig - men hundarna är "det räddaste jag är om" :0)

Den störda tarmfloran beror med största säkerhet på att lilla damen som vanligt stoppat i sig i princip allt som kommit i hennes väg , hon är värst av alla tre - med den märkliga väderlek som råder, med plusgrader ena dagen och lite kallt nästa, måste bakterierna frodas! Hörde just att utegående hästar inte alls mår bra av detta väder, de får diarréer, just för att de får i sig alldeles för mycket bakterieelände.

Detta om detta.

Efter promenaden gick jag och skrotade lite i trädgården, kollade hur buskar etc mådde. Solen lyste och jag passade på att ta lite kort, björkarna ligger lågt, inget lila skimmer synes än.

Medan däremot klätterhortensian och den i höstas planterade syrenen, ligger i startgroparna

Och lökarna börjar bli lite uppkäftiga....

Nej, det är inte en hemlig avfyrningsramp för små missiler - bara en del av min trädgårdsbelysning. Det gröna röret i mitten bär upp min mans stora amatörantenn som breder ut sig över taket. I vår får det bli nedmontering av densamma, lite onödigt att ha den där uppe - ser ut  som en gigantisk
TV-antenn.

Vaknade till kraftigt skval på fönstren i sovrummet - suck - lägga spår......

Avvaktade lite på förmiddagen men kände att det var fööör tröstlöst väder.

På med "våtdräkten" och tog en vända med vännerna. Dom bryr sig faktiskt inte ett vitten om vilket väder det här - alla väder är lika kul :0)

Träffade Zepp, en glad goldenpojke, Hippie lekte lite med honom, Bitte och Stina morsade på Zepp, men överlät honom till Hippie, de var betydligt med intresserade av vad Zepps matte (som alltid) hade i sina jackfi ckor.

Zepps husse är en äldre, mycket duktig skådis - ni som har sett "någonstans i Sverige", kanske minns den snälle bonden och hästkarlen, som tyvärr dog i serien - blev träffad av en granat - det är Zepps husse det! Olle Björling, har också spelat i många år på Dramaten.

Jag kanske har berättat detta??? Minnnet är bra men kort - men jag gör det igen i så fall - av rent personliga och nostalgiska skäl:0)

This is the story:

Zepp promeneras oftast av sin matte, men ibland är husse med. En sådan dag möttes vi och Zepps matte säger till Olle: Här är Britta, som jag pratat om, du vet hon som är dotter till Sven d´Ailly.

Olle skiner upp och slår ut med armarna! "Men detta är verkligen märkligt - det var hos Sven jag började min skådespelarbana - på hans teaterskola i Stockholm. Vi var också hemma hos honom, i villan i Smedslätten - jag måste ha träffat dig där också".

Detta mindes inte jag, men det var så ofta elever hemma, både teater- och sångelever, så det är lite svårt att komma ihåg alla.

Men detta var verkligen ett roligt möte - Olle fortsatte en stund och berättade minnen från när han gick hos pappa - världen är liten ibland.

Pep ut på fältet på eftermiddagen och lade två spår, då duggade det bara lite, ett till Hippie, ett till Bitte. Båda gick sin spår mycket bra, tog alla apporter och fick inga tappt - snyggt tjejer!

Stina fick göra lite övningar utanför tomten och sedan fick hon jaga tennisboll en stund - till Bitte och Hippies förtret...

Vi hann in, jag tog en kopp kaffe - och då! Himlen öppnade sig och det började vräka ner - håller fortfarande på - jämrans sk-tväder:(

Ser att det på Ulvus´blogg finns bild på en fortfarande vackert blommande amaryllis.

Måste genast kontra med en bild på min tjusiga dito.

Det är tredje gången den blommar! Först med fyra stora klockor, en stängel till var då redan på väg, så kom en blomning till,  med tre klockor. Då trodde jag att den skulle lägga av, men inte då! Upp spirade nästa stängel med dessa två magnifika klockor och dessutom två knoppar! Undrar om dom orkar slå ut.

Träningen i dag blev lite si och så - inte med Stina, hon forsade i god stil in i rutan, fick kampbollen pronto kastad till sig och gjorde sitt bästa för att ta livet av den.

Bitte var okoncentrerad, tjyvade på inkallningen, vi började om, absolut ingen ide´att försöka "fjärrdirigera" och sätta henne på avstånd - nä, bryt och börja om från början så blir det bäst och redigast för hunden.

Ställandet (inkallning med ställande) svajade också i dag, Bitte gick flera steg, vi gjorde om, Bitte gick flera steg, vi gjorde om, Bitte tvärstannade - bra! Men började omedelbart skälla uppfordrande för att få sin boll i snöre.

Nä du damen lilla, det duger inte, sa matte  - och så började vi om igen. Till slut funkade det bra igen och då la vi av.

Hippie var också fladdrig och okoncentrerad, därför tränade jag bara position med henne och några korta marschanträden - kontakt, kontakt, gå rakt, sitta rakt! Det fick räcka.

Både Bitte och Hippie är på god väg in i skendräktighet, därför tar vi det lite lugnt, inga nya moment, träna och finslipa det dom kan, ett par moment åt gången - inte mer.

I morgon skall jag lägga spår åt de här två damerna, så får de lite annat att tänka på och lite nosjobb.

 Stina får göra lite uppletande av föremål, också nosjobb och roligt.

I dag var bara Eli här, har just åkte hem, Det är rätt mysigt när ens barnbarn ser ut så här när farmor kommer :0)

 På väg till Elis dagis såg jag plötsligt ett nytt inslag i landskapsbilden - ett gäng highland cattle - vilka härliga lurviga djur! Dom har inte gått där förut - tyvärr var det för mörkt att ta en bild, skall försöka nästa tisdag - om dom går kvar där.

Den här måndagen? Svisch, så "vart det kväller".

Erkännes dock att vi låg och drog oss i morse, en västgöte på var arm,med tassarna i vädret och tätt intill mig en collie som låg med huvudet bakåtvrängt över mina ben.

Där låg vi och småsnackade, dåsade, enstaka tassar viftade lite lojt, man fick en puss här, en puss där.......

Inte förrän 8.30 masade vi oss upp, hundarna ut i trädgården och matte in i duschen.

Fixade kaffe och hundarna fick sin morgonostbit, DN:s korsord var så lätt att det löste jag helt kl 05 00 å morgonen, innan vi kröp till sängs igen. Inget kors till kaffet.

En vän trillade in och det blev mer kaffe.

Baxade in den gamla diskmaskinen plus emballaget till den nya i bilen och körde iväg till återvinningen i Skå. Fortsatte en bit och gick promenad på fälten intill Skå flygplats - jättestora fält där det bara "odlats" foder...vad säger man, "fodergräs"?? Ja ni vet, till ensilage.

Härliga att gå på och doggarna får springfnatt på dessa stora fria ytor.

Ställde upp konerna när vi kom tillbaka till bilen, Bitte och Hippie fick sitta i bilen och så testade jag Stina på rutan.

Som en torped for hon iväg, stumpen i vädret, rakt fram till rutan och in, exakt i mitten, där vände hon sig om, tittade på mig och jag riktigt hörde hur hon  sa "vasarunurå" :0)

Ja, vad säger man - att man inte begriper ett smack :0)

Får se hur länge det sitter i ...

Tränade lite smått med Bitte och Hippie, bara en sak var, sedan åkte vi hem.

Resten av dagen har gått i plockets tecken. Sorterat in papper, rensat "receptlådan", den där lådan där alla urklippta och "fådda" recept åker ner, för att man tror att man skall använda dom - jo visst!

En bråkdel använder man, resten bara ligger där. Nu röjde jag vilt och sparade bara precis det som jag verkligen kan tänka mig att använda.

Man har ju ett gäng kokböcker att ta till också - så mycket mat som jag har recept till, kommer jag aldrig att laga, även om jag tycker att det är kul att laga mat.

Men det får inte vara för tillkrånglat - inte för "tillgjort"..

En ordentlig promenad till över Brunna gärde, doggarna fick middag - vi kan väl kalla den "hundkäk a´la carbonara" kanske, de fick varsin äggula i :0)Det får dom två ggr/vecka, mycket populärt.Till mig själv gjorde jag pytt på rotsaker med lite kalkonkött till - gott.

Tomorrow is another day...

Jo, rutan är ett träligt moment, men det finns ett som är värre - den sk "dumrutan". Där du travar runt en ruta och sätter, ställer och lägger hunden, en gång/varv - evighetsmoment och känns fullständigt meningslöst.

Under övrigt program har hunden visat att de både kan stå, sitta och ligga - larvigt!

Nej, elitlydnaden lockar inte, den var riktig kul för ett antal år sedan, då premierades ett glatt ekipage där man såg att hunden hade roligt - inte for omkring, men gjorde det hela med glädje.

I dag skall ekipaget se ut som om de vore robotar, det skall vara absolut millimeterprecision i alla moment  och det kan t o m delas ut varningskort med utvisning.

Ny vecka börjar i morgon.Just hemkommen från "grannas" mitt emot, var bjuden på middag.

God middag! Renstek, ugnsstekta rotsaker, trattkantarellsås, rödvin - man tackar :0)Kaffe och god kaka med vispgrädde + lite mer gott i glaset.

Om du läser detta Conny, så kan jag meddela att ett par av dina och Marits grannar var med :0) Hör av dig och gissa, så skall vi se om du träffar rätt.

Tillbringade några timmar på klubben tidigare på dagen. Strålande sol, promenad och sedan träning. Efter träningen fikastund - UTE!!! Vi var tre brudar som tog med oss fika och tilltugg och satte oss på klubbhusets veranda, på solsidan.

Försiktigtvis hade vi med oss sittunderlägg - helt ok att sitta där! Solen värmde, ingen blåst - livet var väldigt njutbart :0)

Tränade hopp med Hippie samt apportering - lite missar, men hon börjar fatta sammanhanget. Apporteringen går riktigt bra, hoppet är ännu lite "svajigt".

Bitte tuffade på bra, inget att klaga på där, annat än att hon är totalt galen när vi går ner på plan, studsar som en speedad känguru runt mig, spelar ingen roll vad jag gör, det studsas ändå :0)

Stina och jag hade en palaver -om  rutan! Jag vet inte vad det är med detta moment som får Stina så "anti". Jag har försökt ALLT! och då menar jag ALLT! Allt som står i böcker, + 100 metoder till, tagit privatlektioner för jättebra instruktör etc etc....

Ena dagen trippar hon in i rutan så fint, nästa dag slår hon ut med tassarna ch säger "que, I´m from Barcelona, I know noooothing"....

I dag surnade jag till ordentligt. Nu fick det f-n i mig vara nog! Damen vet vad det handlar om - inte en chans att hon missat det.

Nu körde vi rutan i en halvtimme, från alla håll, "marsch framåt" - Stina lunkar framåt, gör en U-sväng, tittar på mig - "framåt", Stina trippar någon meter till, gör en U-sväng, tittar på mig o s v....Så fort hon gör rätt, så får hon höra "RÄTT, BRAAA" (men då måste hon vara inne i rutan) och bollen kommer, eller en godisbit kastas.

Efter en halvtimme insåg Stina att det var nog lika bra att tuffa på framåt , UTAN att göra U-svängar, ända tills matte sa "stanna".

Så här länge har jag aldrig hållit på, kände mig som en torterare till slut, men den här lilla damen är så in i bänken envis!!!

Skall pröva i morgon utanför tomten och se vad som händer. Det lustiga är att Stina lägger inte av när jag ställer dessa stenhårda krav på henne, kryper inte ihop och ser ämmelig ut, verkar inte ett dugg rädd, hon bara tjurar och "håller emot" - när hon gör rätt så behövs bara ett enda "BRA", så är hon i topp blixtsnabbt, stumpen går, öronen upp, hela hunden utstrålar glädje - vilken liten enveten skådis hon är :0)

Hon fick avsluta med några moment som hon tycker är jättekul, hopp-apport och lite till.

Stina, tyvärr är det så här  - matte rules :0)

Varje gång jag skall skriva ett inlägg så dansar ett fönster upp och skriker "det har uppstått ett fel i skriptet på den här sidan"!!

Jo tack, jag har märkt det :0)

 Skall skicka nytt mail till admin.bloggagratis och se om det händer något.

Bugar å Hippies vägnar, för komplimangen - hon är en raring. Och även för vänliga ord om mandroms kalufs.

Ber att få kontra med en eloge för "Lispetts" häftiga glasögon. Det är inte ofta jag kröker håret på detta vis, oftast använder min frissa något som lyfter håret lite lätt (inte så att man ser ut som dockan i jultomtens verkstad, på julafton:0).

Sist hade hon inget sådant hemma utan tog i med lite kraftigare prylar. Resultatet blev lite väl mycket pudelvarning första två veckorna, för min smak, men nu har det lugnat ner sig. Vi återgår nog till den lättare varianten i alla fall.

När jag hämtade götarna på Helgö i går, efter utstället, fikade vi och pratade (för omväxlings skull...) lite hund, bl a utställning.

Bettan berättade att riesenklubben haft en föreläsare för ett tag sedan, en kunnig riesendomare.Han hade bl a sagt: "Det ni skall koncentrera er på, på en utställning, är vad ni får för kvalitetsbedömning på er hund - det är vad som räknas. Allt det andra är show!"Han hade bott så vid någon utställning att han kunde se "insläppet" från sitt hotellfönster och fullständigt baxnat. "Det såg ut som om folk hade hela garderoben med sig, plus halva bohaget. Det var klädombyten i massor".

Något att tänka på.