Aj, så ledsen jag blev! Ultraljud i dag visade att Bitte hade inte en enda liten valp i magen.

Tydligen kan tikarna ändra sitt beteende väldigt, när de är parade, även om det inte blir valpar - de ställer in sig på att det skall ha blivit något. Mer än vid ett vanligt löp och en vanlig skendräktighet.

Bara att bita ihop och försöka se framåt. Men i dag känns det tomt och eländigt inombords. Tur att man skall bort på valborgsmiddag och kan få skingra de dystra tankarna lite.

Spelar ingen roll hur rätt man tycker att man har gjort, hur väl man än har förberett  - nature rules!

Nu får vi lägga pannan i djupa veck och fundera över vem som kan bli tilltänkt farsa nästa gång - för en gång till vill jag nog pröva. Bitte var så väldigt med på noterna och strålande lätt att para, så det skulle kännas väldigt bortkastat att inte pröva igen.

Här bor vi, Stina, Bitte och jag. Vi trivs förträffligt med både hus och tomt.

Kunde inte låta bli att plåta den nya krukan. Jag är visserligen inte vän av trädgårdstomtar, stendjur etc, men den här "räliga grådan", kunde jag inte motstå :0)

Vi har en fin och rogivande utsikt rakt fram och åt höger - men åt vänster...

Urtrist Lidl-lada - men jag försöker inbilla mig att det är nog inte Lidl, det är baksidan på en ladugård ;)

Tack för alla uppmuntrande och värmande kommentarer brudar ;) Bitte,jag återkommer så fort jag får vederhäftig info!

Jo Gudrun - numera är det precis så för mig. Medan Peter levde,låg en stor del av de tekniska och praktiska delarna på hans lott - visst klarade jag mycket när han var borta (Peter reste ca 200 dagar/år), men när han var hemma var det lätt att överlåta det mesta i teknik/monterings-väg på honom.
Nu är det bara att hugga i och göra allt själv (visst, ungarna och deras respektive kommer gärna och hjälper till, men nu är jag en gång sådan att det skall ske NU - och då väntar man inte på assistans...
Har blivit en jäkel på att montera IKEA-prylar...

I dag inköpte jag en jättelik stenkruka (för placering på baksidan, istället för en uttjänt, gisten trälåda på ben) att plantera trevliga blommor i - detta år blev det 6 intensivt röda pelargoner - skall komplettera med hänglobelia lite senare, törs inte riktigt ännu, med tanke på eventuell nattfrost, pelargonerna klarar det, men inte lobelian.
Skottkärrans hjul har pajat (nytt skall beställas från Biltema) - hur får man då jordsäckar plus astung kruka från bilen till baksidan....?

Jo, man drar ut stora pirran från garaget, lastar på jorden och drar runt till baksidan - till bilen igen, kånkar ut jättekrukan från bilen, välter den uppochner på pirran och surrar den med ett gammalt hundkoppel, så att den inte kan vika sig framåt och trilla av pirran vid transport.

Välte ut jorden ur trälådan i en rabatt - bra jord, helt användbar - och krattade ut den runt rosorna - gick lös på "dhen gamble låddan" med en slägga, tog inte ens 2 minuter att demolera den intill minsta bräda....

Tar vara på lecakulorna från trälådans botten, lägger dem i  krukan, vräker i jord, planterar pelargonerna - vattnar.

Tar mig en kopp kaffe på baksidan och njuter till fullo av de vackra, glödande pelargonerna i den stora krukan....

...så var nog besiktningsmannen inte så himla trevlig.... (se "moment 22). sagde gosse anlände i måndags, iklädde sig rymddräkt, andningsmask, hanskar, tool box, etc och klättrade ner i min grund. Återkom till face of the earth ca 30 minuter senare, drog av sig rymddräkt etc och klev med viktig min in i mitt kök.

Pluggade in och startade upp sin laptop, bläddrade i papper, kollade in mig, bläddrade lite mer - och så vevade han igång! Gott im himmel! Vilken kulspruta!! Hur många ord som helst i minuten! Här talade vi "avfuktare,mikrobiell påväxt, % hit och dit,dräneringspumpar, 30cm singel, fiberduk, och ovanpå detta  åldersbeständig plast, sätta igen ingången till grunden med lufttät lucka,sätta igen alla ventiler runt husgrunden, eventuellt gräva upp på framsidan och dränera mer, mm mm ..... (150.000 - 200.000 i runda slängar).

Mandrom ställde ju en del frågor under resans gång - då kom det arroganta kommentarer, typ "hur har du tänkt dig det då", gång på gång.  Enough is enough! Läget är sålunda lille rymdman, att det här är ingen ensam  lättskrämd tanta, som man kan manipulera hur som helst :0) Den här tanten lutade sig fram över köksbordet, spände ögonen i lillen och sa " Nu är det så här - du är här för att göra en besiktning och svara på mina frågor - nu slutar du att behandla mig som en idiot och svara ordentligt på vad jag vill ha svar på"!

Tonen blev omedelbums bättre! Vi fortsatte diskussionen och vad händer sedan? Jo! Folke och Feja hade lutat sig en stund uppe i sitt gästrum, nu kom Folke ner i köket - och DÅ skulle ni ha sett! Vilken uppenbar ändring i tonen och "approachen" det blev på lillen! NU kom det nämligen in en person som betydde något - en karl! Stackars dom tanter som är ensamma och inte är så bitchiga, när det gäller, som jag!!! Här luktade det "skräm livet ur tanten och se till att hon  betalar" ,lång väg.

Folke ställde några kunniga och vettiga frågor och hela besöket slutade med att "rymdis" snarast skulle skicka mig bilder och protokoll från besiktningen - och så skulle jag (eventuellt) höra av mig - fat chance!

 Mandrom har nu pratat med den gode Håkan  - byggaren som renoverat åt mig i vintras - en kunnig, klok, otroligt erfaren byggare - H. lät mycket skeptisk till föreslagna åtgärder - han kommer och gör en egen besiktning nästa vecka. Vid behov kan hans gubbar lägga ner en plastmatta (avdunstningsstopp).  Så har jag kontakta gammal hundpolare och "röris" - Danne - som kommer om två veckor och kollar om det eventuellt är läge att byta järnrören i grunden, mot plaströr - ingen enorm historia alls.

Dessutom ringde jag en av besiktningsmannens konkurrenter (men dom erbjöd ju bara "scheisse" fick jag höra av lillen) - han skrattade när jag berättade vad jag fått för förslag och sa "jo du, det här låter som både livrem, hängslen och fallskärm på en gång" - gav mig sedan ett par väldigt vettiga och lättfattliga förslag till åtgärd - självklart med en liten brasklapp eftersom han inte varit här, men ändå baserat på lång erfarenhet. Den killen hade jag velat ha här! Även om han pratat 150.000 lök, så hade jag lyssnat!

Bilder och protokoll har kommit - så vitt man kan se på bilderna är bjälklaget friskt som attan (jag hade väntat mig halvruttet, mögligt, svampangripet virke, efter "Rymdis" beskrivning), Litet vatten står i "bassängen" där rören går ner och väldigt lite under den gamla (tömda och sanerade ) oljetanken - enligt min granne Ulf, stod vattnet långt upp på tanken och långt upp på grunden vid "bassängen", när han var nere för några veckor sedan och hinkade ut. Ergo! Det vatten som vällt in efter hans läcka har nu försvunnit.

Nu avvaktar vi "grabbarna grabbers" besök och gör sedan upp en handlingsplan.

En husägares "rap" (Obs! Detta är inte mitt hus;) ):

 Det är spännande att ha ett hus ,

läckor, mögel, vägglus.

I grunden vatten och ett stort j-a hål,

i trädgården mördarsniglar och kirskål.

Drag i fönstren och de släpper kitt,

men "what the hell" - det är mitt!

Och här har varit ett veritabelt kärleksnäste sedan i lördags. Nej, nej - inte börja humma och himla med ögonen nu!!! Jag är personligen inte inblandad på något vis. Har bara fungerad som kopplerska :0) Och dessutom ägnat mig åt att vara en "peeping Tom" - herregud sådana underliga böjelser man har.....

Sålunda ligger det till. Hit kom lilla fina v-spetstiken Feja, medförande husse Folke - matte Brita var hemma med resterande hundbestånd. Husse och hund kom i lördags, installerades i gästrum på övervåningen. Promenad, middag, titt på Ruben och Bittes filmade mentalbeskrivningar och så g´natt. Söndag kom Ruben med matte Birgitta. Tycke uppstod genast mellan Ruben och Feja, men Feja spelade ändå lite svårflirtad - "nä vet du vad, inte på första dejten". Ruben pussade öron och gjorde sig till alldeles kolossalt, men Feja höll på sig. Måndag var det en helt annan ton i skällan,

"kom Ruben, vi drar ner bakom busken där, jag står bara inte ut med dom där tre mänskliga fågelholkarna som glor på oss oavbrutet", "visst Feja lilla, whatever you say"....    Och så tände det till......

Tisdag förmiddag - jag skall bespara er detaljerna - men svensk porrindustri har en del att lära, kan jag säga......  Efter detta avreste husse och Feja mot ivrigt väntande matte samt Ida och Malla.

Nu tycker jag nog att Bitte börjar tappa midjan, hon är lugn som ena filibunke - man ser inte en skymt av den galet studsande, flängande, påhittiga, alltid-på-gång Bitte - nu har vi plötsligt en värdig, fjärrskådande och oerhört sansad Bitte. Tja, ultraljud på måndag, då får jag se om hon bara inbillar sig - och om jag bara går och önsketänker och läser in beteenden som jag tror kan tyda på pregnans.

Och så får man ju börja sända goda vibrationer åt Feja och Rubenhållet också. Vilken otroligt spännande vår och sommar detta kan bli :0)

På valpkursen i dag "gick vi till veterinären" d v s deltagarna fick träna att ha hund på bord och få dem visiterade, pilla tassen, titta på tänderna, titta i öronen, känna på ben, mage etc - bra träning inför veterinärbesök eller utställning. Därefter var vi i agilityhagen - alla valparna var jätteduktiga och prövade på de flesta hindren - alla höga hinder prövades med en person på vardera sidan. Inne tittade vi på Memea Molins film "prata med hundar på hundars vis" - rekommenderas ! Nästa vecka blir det "hitta-övningar" - förberedande sökövningar.

Gick igenom en massa kortmappar och hittade det här, min kära Clara fanns kvar då - tre rätt trötta damer .

 I går (lördag) åkte mandrom i arla morgonstunden till Västerås, för att ställa ut vännerna i Rocklundahallen. Var där tidigt, ingen parkeringskö, däremot  fick man snirkla sig fram till den parkering som låg närmast curlinghallen, där ring 2 fanns. En absolut in i märgen isande vind tog tag i en så fort man stack nyllet utanför bilen - här hade tjockaste täckjackan och långkallingar varit på plats - fy håken så kallt det var!

"Jättedokumentportföljen" d v s canvasburen i sitt fodral, stod rätt ut i luften och var ett präktigt vindfång när jag stretade mot c-hallen, tur att man bara hade ryggsäck på, och de två (rätt så) välartade damerna i koppel. In i hallen - där var om möjligt ännu kallare! Tog plats bredvid Lejondalen-Annethe, invid väggen, långt bort från dörren - absolut ingen uppvärmning alls!! Här stod nu alla utställare huttrande och tandklapprande och väntade på att spektaklet skulle börja. Det drog igång med hanhundarna - domaren var iklädd tjock täckjacka, klokt! Snålt med CK och domaren hade mycket sjå med att diskutera ditten och datten med den manlige ringsekreteraren (som tydligen också var domare). 6 tikar i öppenklassen - här blev det diametrala motsatsen för Bitte, mot förra utställningen - denna gång kom hon sist, med enbart en slät etta. Nåja, det var bara 1:an som fick CK, inte ens ett HP till någon av de andra 5 tikarna - rtiktigt snålt, för det var definitivt inga dåliga tikar.

In med Bitte i buren och entré Stina - här gick det bättre,hon vann  championklassen med CK och kom 2:a i bästa tik - alltid något, men det är fortfarande Bittes tredje cert som hägrar :0). Även här (när vi knatade runt i bästatik-konkurrensen) hade domaren väldigt mycket att avhandla med ringsekreteraren, 3-4 varv sprang vi och varje gång jag tittade upp på domaren så var han inbegripen i intressant diskussion med ringkillen - hundarna ägnade han inte en blick - MORRRR!!!! Det är inte sådant man betalar en massa pengar för!

 Jag hade tagit av mig jackan när jag for in i ringen, men gissa om den kort på fort igen så fort jag var klar. Plock ihop och så skulle vi gå några stycken och fika innan vi åkte hem. Hittade en servering i en av hallarna, där det åtminstone var +15 grader - men se där fick inte utställarna äta!!!!! Vi var förvisade till ett tält utomhus - och hur varmt var det därinne.....

För övrigt var hela området en byggarbetsplats, "avstängt"-skyltar, fordon, byggnadsställningar, bråte - här borde de ha ställt in utställningen denna vår eller också förlagt den någon annanstans - jag hörde muttrande kommentarer lite varstans "vilken j-a skitutställning" var vanligast ;) eller "det här var sista gången på det här stället"...

Himmel, så skönt det var att komma in i bilen, efter vindpinad rastning av damerna. Värmen på, lite musik och så gled vi mot hemmet. Det här var sista utställningen på ett bra tag skulle jag tro - två lydnadstävvlingar för Stina är inbokade i maj - annars ligger vi lågt tills vi vet hur det blir med eventuell nedkomst.

Jag börjar dock liite grand nära ett hopp om att det blir så. Noterade häromdagen att Bittes päls i midjan s a s har "vänt sig utåt" - svårt att förklara, men när jag påpekade detta för Annethe och Ingela på utställningen, log båda två och sa "aha, det brukar vara ett säkert första tecken". Jag har ett svagt minne av att så var det på Stina också, men......

Rubens matte Birgitta var här i dag och hon tyckte även att Bitte "såg grövre ut"...

Nä, nu slutar vi med önsketänkande och går och lagar middag :0)

Läste en livfull beskrivning av hur lille Ulvus Gunvald begick sin första dag på valpkursen - precis så är det :0)

Nyligen återkommen från femte gången på den valpkurs jag håller på Mälarö BK - dagtid, halleluja!

6 glada valpar med vidhängande lika glada människor samlades kl 13 00 i klubbstugan.

Jag gick igenom den absolut mest basala grunden för hur man lägger spår till hunden - människospår. Bara rakt spår och så en liten burk med köttbullar i slutet - inga krångligheter.

Men man måste ändå tänka på att berätta om hur vinden skall ligga, att man bör snitsla, som ovan spårläggare, att man måste gå tillbaka i lä om spåret, att  man inte bör gå  tillbaka  med hunden i samma spår efter avslutat spårarbete. Visa vilken typ av material som används vid tävling och träning- spårsele, lina,spårapporter (varför slutapporten är längre än de andra...)

 Det känns som om man proppar in information i valpägarna - hur enkelt och lättfattligt man än försöker framställa det hela.

Slutligen förmananr man strängt "om nu det här går jättebra i skogen, så får ni INTE rusa hem och lägga 3 spår om dagen till era valpar - ett spår i veckan kan räcka och då bara ett rakt spår med smaskens i slutet".

Risken finns nämligen att de gör just det annars - lägger 15 spår i veckan - och så blir det fel någonstans och ovana som de är så rättas det inte till meddetsamma och så plötsligt har hunden alldeles tappat lusten att spåra.

Nä! Stränga Fröken håller ett manande pekfinger i luften och säger "högst ett litet valpspår i veckan, om ni inte ha möjlighet att få hjälp av en spårvan person - ajabaja"!

Det är också svårt för många att förstå att hunden kan följa ett spår som matte gått - när matte faktiskt går bakom hunden och håller i kopplet (inga spårselar etc i det här stadiet) - men när de väl greppar att hunden följer inte specifikt mattes spår, den följer ett doftspår som avviker från den omgivande terrängen, ett spår som väcker deras nyfikenhet och inneboende spårlust - då brukar det gå bättre och inte kännas så obegripligt.

Och så blir de så imponerade av hur den lilla valpen faktiskt tar upp spåret alldeles själv - inga fåniga militära "peka med hela handen"-påvisningar  i backen och så  säga "spååååår" med allvarlig röst, som man fick göra på 80-talet ;) - och vad hajade valpen av det......

Så upp i skogen. Vi kollade vinden noggrannt före varje spår och deltagarna blev väldigt förvånade över hur vinden faktiskt ändrade sig bara på 20-30 meter - ibland fick spåret läggas på höger, ibland på vänster sida om stigen.

Som vanligt när man gör det här blir resultatet ömsom vin, ömsom vatten ;)

Några spårade riktigt målmedvetet åtminstone halva spåret , någon ägnade sig mest åt harbajs, en tog faktiskt hela spåret (varje spår var bara ca 50-60 meter) och en fattade appselut 0 - flams och trams :0)

Jag upprepar dock alltid ett antal gånger vid varje kustillfälle - kom ihåg! Här får ni lära er hur och varför, tro inte att det finns ett krav att allt skall fungera perfekt här på klubben - här lever ni några timmar med hunden - det är resten av livet det skall funka - här lär ni er "knepen", träna måste ni göra själva, i alla miljöer och i alla situationer. Och jämför inte med andra "ekipage", jämför bara med var du och din valp var när ni började kursen och var ni (förhoppningsvis) befinner er vid kursens slut.

Ack ja! Det är så himla roligt med valpkurser - det finns inget så stolt som en valpägare när de t ex kan lämna hunden sittande, den sitter kvar och så kallar de in - och hunden kommer som ett spjut! Det är lycka det!

...trodde man att det skulle vara några dagar - men så drog det igång...

Man får skylla sig själv - man är ju en sådan där som är uppe och letar efter en kratta att kratta sandstranden med efter en halvtimme på playan;)

Nu är det inte så nyttigt att sola - bättre att röra sig än att ligga och steka :0) För övrigt bör man nog kleta in sig med någon solskyddsfaktor även på dessa breddgrader, ozonlagret har aldrig varit så tunt som nu  - tace care out there!

 Som sagt, tog det lugnt i söndags, kvillrade med tårna, sydde på lapptäcket, gick promenader med vännerna, skrotade runt hemma - njöt av vädret och blommorna in the garden.

Kände nästan inget av schäfertacklingen, bara lite ömhet - skönt!

Började fundera över kommande vecka och konsulterade almanackan - hoppsan! En hel vecka utan att jag skall jobba på mottagningen! Aha! Dags för fönstertvätt, biltvätt, ringa elektrikern och bestämma dag för byte av elcentral, tvätta madrassöverdrag, hämta cateringbroschyrer från Konsum och ICA - 65 år i maj, open house å de' , lämna cykeln till reparatörn' för översyn av bromsar - ja visst ja, jag skall till IKEA också och så är har jag valpkursen på onsdag 13-15....

Måste också kolla Genetica och västgötarnas mentaldiagram och ringa Marie-Anne J. och planera hur vi skall fortsätta med mentalprofilen för rasen. Får inte glömma att ringa polisen och kolla om ny kontaktperson för grannsamverkan mot brott (uppdrag från Villaägarföreningen, där jag är "sekretär")

Så måndagen gick i flygande fläng - och så ringde Marianne från mottagningen och undrade om jag kan hoppa in på onsdag förmiddag - visst! Nema problema - får lämna cykeln en annan dag, ingen panik med den.

Så här är det - jag tror hela tiden att "nästa vecka blir lugn" - inte  då! Men sanningen är nog att jag vill inte ha det för lugnt heller - har aldrig velat det. Men lustigt nog så hinner jag det mesta och har ändå tid över för en fikastund och korsordslösande.

Jamenvisst - jag glömde ju ;) jag jobbar ju bara ibland........

I morse plockade jag skir grönska på fältet, när jag gick en liten kortis med Stina och Bitte, några små björkkvistar med musöron, någon trysort  med frodig grönska på  - hemma tog jag nyutslagna röda och vita tulpaner - det blev en vacker bukett. Så åkte flickorna och jag ner till kyrkogården,jag klippte rosorna på Peters grav, satte dit blommorna, planterade ner pelargonen som stått i en kruka några dagar, den mådde bra - konstaterade att påskliljorna behöver ytterligare några dagar på sig för att slå ut  - graven såg så fin ut när jag var klar. Om 3 dagar är det ett år sedan Peter reste vidare -  jag upplever de sista 6 dygnen på sjukhuset väldigt intensivt nu , både vaken och i drömmen - helt naturligt och det känns bra - själen behöver bearbeta - betydligt värre vore det om jag inte tänkte på det alls - inte förtränga utan  tänka, gå igenom, minnas,bearbeta mera och låta det värka ut.....

Så kte vi till skogen och gick en lång, själsläkande promenad - vad gjorde man utan skogen...